En tanke om tillverkning

Jag funderade lite över vad det egentligen är som fascinerar mig med de här gamla lurarna och kom fram till att det handlar om inställningen till tillverkning och konsumtion jämfört med när de tillverkades och nu.
Idag byggs ny elektronik på sätt som syftar till att den ska gå sönder efter en viss tid av användande. Specifika delar som är nödvändiga för produktens användbarhet byggs i material som åldras snabbt eller på ett sätt som kommer göra den oanvändbar inom loppet av något år (i vissa fall några). Det är ingen slump, även om det i vissa fall kan röra sig om rena konstruktionsfel så finns det en trend i modern produktdesign som drar mot att öka försäljningen av produkter genom att helt enkelt se till att produkten inte håller för ett användande i flera år. Detta har i sin tur medfört att modern teknik är meningslös att reparera. Det gynnar inte tillverkarna lika mycket att erbjuda reparationstjänsten som att erbjuda kunden att köpa en helt ny produkt.

Det handlar om ett slit-och-släng-system som accelereras av en marknad som tjänar på det.
Lurarna jag bearbetar är mellan 80 och 90 år gamla och många av dem fungerar fortfarande när jag får dem till mitt bord. Därmed inte sagt att de skulle vara användbara efter dagens mått mätt, ljudet i dem liknar ljudet från en samtida telefon och att få dem att spela ihop med moderna ljudkällor (de flesta har en resistens på mellan 2000 och 4000Ω jämfört med dagens vanliga 8Ω) hade visat sig svårt, men de fungerar fortfarande, ofta efter många, många år av aktiv användning.
Man byggde dem i robusta material där man visste att stor påfrestning skulle läggas och där man visste att komponenter skulle komma behövas bytas ut byggde man dem i lättare material, som det första plastmaterialet bakelit. För om saker gick sönder så lagade man det, tog vara på en produkt och såg till att den fungerade. Produkterna var byggda för att klara av ett antal reparationer, försedda med lättillgängliga skruvar och smarta tekniska lösningar som gjorde det lätt, till och med för någon pysslig hemmafixare, att byta ut det som behövde bytas ut.

Att en lösning på ett problem var praktisk behövde dock inte innebära att den saknade stil. Sällan har tillverkare varit bättre på att kombinera en enormt smakfull design med tekniska lösningar som på 20- och 30-talen. Idag läggs mycket vikt på design och användbarhet men jag har en känsla av att mycket hemelektronik tillverkad i början av 1900-talet kommer överleva många produkter tillverkade idag.

Så jag fortsätter, på mitt eget vis, ta vara på en produkt och se till att den fungerar, bara kanske på ett lite bättre sätt än den först gjorde. En annorlunda form av återvinning och ett sätt att väcka tanke.

Kristallmottagare från 20-talet.

Teknisk lösning med stil.